torsdag 29 maj 2008

1.5 Djupandas och slappna av

För att bli en bra vägvisare behöver du lära dig att slappna av och låta naturen komma till dig.  Du har säkert prövat andningsövningar som fokuserar på spänningar i olika delar av kroppen. Kroppen slappnar av. Tankar kommer och går, men biter sig inte fast. Ta för vana att ägna ett par minuter om dagen, kanske innan du lägger dig för natten, åt att göra en djupandningsövning. En investering som förbättrar, om möjligt, din sömn, och ökar kvalitén i det du förmedlar som Vägvisare. 

Varför inte ställa dig upp, gå ut en sväng och göra en andningsövning nu? Tvekar du? Lägg en kommentar nedan till "Frånvaro av Mindfulness". Som en övning för att bättre förstå varför framtida deltagare tvekar att släppa taget om vardagsbestyren och ge sig hän. Kommentera någon annans inlägg. Håller du med, eller inte? Därefter, lämna skärmen och gör den där andningsövningen ändå :-). 

Diskutera i veckans telefonkonferens om din kontakt med begreppet "Mindfulness" eller när du är helt närvarande i nuet. Ring 0300-939393 på utsatt tid och knappa in den kod din handledare angett. 

Bild: Davidoff A on Flickr

1 kommentar:

Emil Eklöv sa...

Jag lärde mig att börja iakta min andning då jag alltid fick ont i nacke och huvud av att dammsuga. Det ledde mig till insikten att även under tyngre kroppsarbete som att bära tungt så glömde jag bort att andas ordentligt. Andetaget hamnade högt upp i bröstet då jag inte hade lärt mig att kunna ta ut det kring bröstkorgens sidor och fortfarande ha en stark mage då jag kånkade och bar etc.
Jag har även börjat inse att alla situationer har sitt eget andetag. Nu när jag tar mig an uppgiften blir jag åter påmind om andningen och kan ha den i fokus även när jag arbetar.
Det är lite som att släppa axlarna emellanåt. Väldigt lätt att glömma bort fast det är enklare och bekvämare att göra på rätt sätt.
Det leder tanken till- Varför gör jag det krångligare?
Andas jag på fel sätt ibland för att jag bär på tankar eller minnen som får mig att hamna i försvarsställning trots att situationen runt om inte är hotfull.
I min utbildning har jag lärt mig att vid stress så höjer vi skulderpartiet till försvar och andningen flyttas upp i övre delar av bröstkorgen där det inte finns tillräckligt med utrymme för ordentlig respiration. Jag lever inte särskilt stressigt längre och älskar min livssituation. Jag tror att vi människor är i kontakt med varandra på ett plan vi inte har så stor kunskap om i dagsläget och därmed kan påverka varandra att reagera fysiskt lika trots olika förutsättningar.
Kanske en ökad medvetenhet kring detta kan hjälpa mig att behålla mitt fysiska lugn och använda den här känslan att förstå de som finns i min omgivning.